Udda bland udda
Vi är som alla andra människor: vi har lika mycket spretande olikheter, är lika snälla eller dumma.
Det finns ändå en rådande mening om att högintelligenta eller varför inte – särskilt begåvade – har en rad kännetecken, gemensamma drag, som med god statistisk säkerhet kan användas för att göra urval och efter vidare testning avgöra begåvningsgrad. Det är alltså inte såna där barnsliga kvällstidningstest som baseras på IQ-korrelationer med t.ex. längd och vänsterhänthet utan psykologiska studier av särskilt begåvade och deras personlighetsdrag.
Några av de utmärkande kännetecknena är intensiv, känslig (lätt sårad), perfektionistisk, utmärkt minne, moraliskt känslig, viktigt med rättvisa och ärlighet, och 19 till. Hm, det där är inte jag. Neil den trygge, känslomässigt stabile, lugne, disträe, men abstrakt tänkande och högintelligente.
Min slutsats och poängen med det här inlägget är att statistik inte är till någon större glädje för individen som hamnar utanför. Generellt sett. I mitt fall som högintelligent blir jag ännu mer udda när jag inte passar in i mallen. Det blir än mer ensamt. Tur att jag inte är så känslomässig av mig.
Jag passar heller inte in i den mallen, men å andra sidan har jag lärt mig att vi är lika olika som precis alla andra. Ändå är det oftast något som förenar.
Ah! Då är vi åtminstone två. Vi har det gemensamt. Man kan säga att det är ett kännetecken för oss. Jag undrar om det finns flera som är som vi.. 😉
Jag vill ställa mig lite småskeptisk till de där beskrivningarna av högintelligenta, även på populationsnivå. Jag vet att det finns spridda föreställningar om högintelligenta människors egenskaper. Men jag har ännu inte sett någon seriös källa som bekräftar dessa egenskaper. Tvärtom var jag på en föreställning med Sara Henrysson-Eidvall (Mensa International) som hänvisade till forskning att med ett undantag finns det ingen korrelation mellan personlighet och intelligens, om man använder The Big Five som modell. Det fanns en viss korrelation mellan nyfikenhet och intelligens, men det var allt. Detta får man väl kanske betrakta som hörsägen också, för någon källa ids jag inte googla fram.
Jag är helt med dig i det skeptiska. Det jag menar med ”rådande mening” är snarare vad många verkar utgå från är riktigt, inte vad som verkligen är riktigt. Källorna för den uppfattningen som många har kan representeras av:
https://www.giftedchildren.dk/content.php?788-Linda-Silverman-Characteristics-of-Giftedness-Scale-Research-and-Review-of-the-Literature
Att det finns forskning som pekar på att det är som Sara Henrysson-Eidvall säger är jag inte alls förvånad över.
Bortsett från vad som är riktigt angående högintelligenta och personlighet så har många en viss uppfattning om detta och den gör mig (m.fl.) udda bland udda. 🙂