Svåra koncept: Sanning

Så, jag lovade att hålla mitt schema och omedelbart hände det grejer som kom i vägen. Den här gången, för att hålla mig till sanningen, säger jag i stället att jag i största möjliga mån kommer försöka ha ett inlägg varje måndag och torsdag.

Det där med sanning förresten, är inte det går ganska svårt? Jag säger visst det om det mesta men jag tror att det finns skäl till att dessa absoluta koncept som sanning, verklighet och liknande är knepiga.

Vad gör ett uttalande till sant? Vi testar hypotesen:

* Ett uttalande är sant om det går att bekräfta i verkligheten.

Här tänker vi oss att varje uttalande har en referens i verkligheten, och att vi helt enkelt kan titta efter. Men kan vi det? Verkligheten (som ju också kan vara svår) kan ju ha förändrats sen senast. Har ett daterat uttalande slutat vara sant? Antagligen vill vi säga ja, annars måste vi acceptera alla förlegade paradigm som sanna, såsom att jorden är platt, att den är några tusen år gammal, etc. Redan här har vi förändrat vårt koncept av sanning, eftersom den inte längre är absolut: något kan bli eller sluta vara sant.

Vi testar en ny hypotes baserat på detta:

* Ett uttalande är sant om det går att bekräfta i samtiden.

Okej, nu behandlar vi sanning som en färskvara och antar att äldre sanningar kan förlora sin status som sanningar om vi upptäcker ny information i omvärlden.

Men hur blir det med värdedefinitioner? Går det genom att titta efter i samtiden att bekräfta att en handling är god eller ond? Enligt våra tidigare upptäckter verkar det som att det finns en sanning innan handlingen begås, en sanning efter att handlingen begås, och ytterligare en sanning efter att handlingen begåtts och fått konsekvenser. Och vad är det till slut som avgör? Aristokraterna? Majoriteten?

Nytt försök:

* Ett uttalande är sant om det går att bekräfta i samtiden OCH har stöd från den grupp som avgör.

Vi ser ganska snart hur det här bara blir svårare och svårare. Vilken grupp avgör? Det blir i sin tur en fråga om sanning: om jag skulle säga att en viss grupp avgör vad som är sant, så måste det uttalandet i sin tur granskas för att se om det är sant eller inte. Det blir en feedback loop som, om vi ska tro klassisk science fiction, spränger huvudet på robotar.

Så vad är poängen med det här ifrågasättandet av vad sanning är?

Min poäng är att komma ihåg att när du ser och hör saker som skulle kunna vara sant, så betyder det inte nödvändigtvis att så är fallet. Det går att gå igenom stegen ovan för att granska informationen: är den samtida eller förlegad (den är antagligen inte framtida), innehåller den några definitionsfrågor (sannolikt ja, även om de inte är värdedefinitioner), och vilken grupp har informationen och bekräftat den?

Sanning är svårt.

Jag tänker mig att sanning är asymptotiskt. Det går inte att etablera den exakta sanningen, men det går att approximera och komma närmare och närmare genom att avfärda allt fler falska och förlegade alternativ. Vetenskapliga metoden i arbete. Beautiful.

Så, detta var min undanmanöver för att få bort fokuset från att jag lovade ett inlägg i måndags men inte publicerade något. Men nu sa jag det, så hela undanmanövern är förgäves…

…titta, en elefant!

Imaginary Castles