Den omöjliga sparken
Fredagseftermiddag och personalmöte. Den sadistiska chefen avslöjar att nästa vecka, då minsann, då ska jag säga upp någon av er latmaskar. Den enda regel jag måste följa är att det ska bli ett överraskningsbesked. Vilken dag som helst, men det måste vara en överraskning vilken dag det blir och då får jag ge någon av er sparken. Paniken sprider sig och alla lämnar mötet i förtvivlan, alla utom Kerstin. Kerstin är lite av en tänkare.
Hon resonerar tyst för sig själv. Hm. På torsdag kväll, om ingen då har fått sparken, då vet vi att det måste bli på fredag. Men då blir det ingen överraskning. Inte fredag alltså. På onsdag kväll vet vi att det inte kan bli på fredag, som jag nyss kom fram till. Det kan inte heller bli torsdag eftersom det då inte skulle vara en överraskning. Samma regel går att applicera på resten av dagarna. Ha! Chefen kan inte sparka någon nästa vecka.
Stämmer det? Har Kerstin rätt?
Det beror ju helt på vad man lägger i begreppet ”överraskning”. Överraskningen sker ju annars i det ögonblick, på torsdag kväll, då ingen ännu blivit sparkad. T.o.m. den tidpunkten är det ju tekniskt sett ”öppet” vilken dag det sker; torsdag eller fredag (med alltjämt ökande sannolikhet att det sker på fredagen). En logisk illusion baserad på semantik och felkvantifiering.
Det blir aldrig en överraskning då alla redan vet att någon kommer sparkas under veckan.