Determinism är, utan tvekan, en maffig filosofisk tankeföreställning. Den enkla idén om att allt här i universum är kausalt. Ämnet väcker känslor. Fascination. Obehag. Vissa kallar sig hårda determinister, andra mjuka, vissa kompatibilister, fatalister, libertarianer eller indeterminister. Alla med sin egen orubbliga världsåskådning. Andra filosofiska propositioner, så som “jag tänker, därför är jag”, har aldrig riktigt väckt samma kontrovers. Det beror säkert på några av de extrapoleringar som man, till mångas förskräckelse, tillåts göra utifrån ett deterministiskt synsätt och på de implikationer dessa har på frågor om fri vilja, moral, etik, ansvar, politik eller rättsväsende. Om allt nu redan är determinerat, vad innebär det i.s.f. att vara en fri individ med ett eget personligt ansvar?… o.s.v.

En av samtidens skickligaste retoriker, neuroforskaren, författaren och filosofen Sam Harris, tar sig an ämnet i boken “Free Will” (2012) och innehållet kan nog bäst sammanfattas i följande klassiska föreläsning:

………….

………….

Boken blåste också nytt liv i debatten. Hur var det nu igen, det där med fri vilja? Finns den? Vad är det som åsyftas? Är det ens möjligt att konceptualisera en verklighet där fri vilja existerar? Handlar den rådande debatten egentligen mest om semantik? En av Harris största kritiker i ämnet är oväntat nog den tidigare vapendragaren, filosofen och vännen Daniel Dennet. Kompatibilisten Dennet, som menar att Harris fått det mesta om bakfoten, försvarar vildsint sitt akademiska revir och sin filosofiska världsbild i följande debatt, de två emellan (Rekommenderas):

https://soundcloud.com/samharrisorg/free-will-revisited-a-conversation-with-daniel-dennett