Den relativt nya bekantskapen skrattar, ”Nej nej, du är INTE introvert!”

Jag får höra det ganska ofta, alltid från människor som inte känner mig så väl. Javisst – jag pratar gärna och mycket, jag kan vara social när det krävs av mig, jag är inte speciellt blyg och har inga större problem att bli the center of attention en stund.

Det som ni andra inte ser är hur otroligt mycket det tar av mig.
Ser du mig plötsligt hjälpa värdparet att diska? Det är min chans att inte behöva prata på ett tag. Är jag på toaletten onödigt länge? Nej, jag är inte magsjuk; det är det enda stället på festen som jag kan vara ensam i fem minuter. Sitter jag i hörnet av soffan och är tyst några timmar in i festen? Nej, jag är inte ledsen eller trött, batterierna är helt enkelt slut.

Jag går påfallande ofta hem först. Dagen efter hittar du mig i soffan, under en filt med en bok, i total tystnad. Sen är jag redo att leka extrovert igen – en stund.