“To me, there appear to be only three principles of connections among ideas, namely Resemblance, Contiguity in time or place, and Cause or Effect.”

David Hume skrev det 1748.

Sånt här älskar jag. Jag kallar det nycklar och jag samlar på dem. Det är nycklar till kunskap om livet och världen. Ibland kan en sådan mening vara hela behållningen av en bok.

Vad Hume menade är att vi har alla ständigt pågående tankar som leder vidare till andra tankar, och ibland vet vi inte hur det gick till när vi reflekterar över varför vi just tänkte på det vi tänkte på, långa associationskedjor eller tanketrådar kan kännas magiska och outgrundliga, hur hjärnan fungerar verkar mystiskt. Men han hade kommit fram till att dessa kopplingar bara sker på tre olika sätt: likhet, närhet i tid eller plats, och orsak eller verkan.

Wow. Om Hume nu har rätt (vilket lingvister verkar vara överens om) så är det en insikt vi kan använda för att både förstå oss själva och andra bättre.

Edward de Bono introducerade på 60-talet konceptet “lateralt tänkande” som ett sätt att kunna tänka kreativt på ett produktivt sätt. En sak han pratade om var att vi är fast i de tankar och associationer vi haft tidigare när vi försöker komma på en ny idé för att lösa ett problem, och hans laterala tänkande kunde råda bot på det. David Humes tre principer beskriver på vilka sätt vi kan vara fast i gamla tankespår.

Om det här stämmer, hur skulle vi kunna använda oss av den kunskapen?
Skulle man kunna förutsäga saker bättre?
Skulle man kunna anpassa sitt sätt att kommunicera bättre?
Inte skulle man väl vilja manipulera sin omgivning?