Sociologi som inriktning för kriminologiskt utredande
Hur fungerar det att applicera sociologi vid studerandet av brott? Hur fungerar det när man studerar vid ett universitet vilket enbart riktar in sig på en sociologisk aspekt av brottet? Hur går det med att skapa en helhetsbild av all brottslighet med hjälp av sociologin?
Svaren, som ni kanske redan tänkt ut är;
Sisådär; Sisådär; Sisådär – och låt mig nu förklara varför.
Kriminologin är ett multidisciplinärt område vilket inhämtar kunskap från samtliga områden i hopp om att kunna bygga så konkreta teorier som möjligt gällande brottslighet, där sociologi är ett av dessa områden. Dock vid applicering av sociologi, eller vid studier av detta stöter man på ett konstigt fenomen – det är nämligen uttryckt i flera sociologiska texter (vilka ska studeras inom ramen av utbildningen) att områden vilka erbjuder alternativa förklaringar till brottslighet andra än just sociologin, bör undvikas då dessa inte erkänns inom det sociologiska som giltiga förklaringar till brottslighet, detta då sociologin själva inte har kommit fram till dessa alternativ. Därmed kastas samtliga psykologiska, biologiska, och antropologiska förklaringar ut genom fönstret.
Problematiken vilken uppstår (utöver den uppenbara) är att många sociologiska teorier gör väldigt väl i att förklara föranledande omständigheter vilka slutligen kan leda till brottslighet, det gör väl i att förklara diverse sociologiska förhållanden ur vilka brottslighet kan uppstå – men vägrar ge väg för andra områden och faller därmed kort om ett helhetsperspektiv. Durkheim’s mikrosociologi i kombination med Marx’s klasskamp ur ett markosociologiskt perspektiv ger en intressant inblick i vad som kan anses föranledande till brottslighet, särskilt då dessa kombineras med Collins teorier om sociala ritualer, symbolism, och förkontraktuell solidaritet sammanvävt med Elias & Scotson’s teorier gällande etablerade och outsiders. Och då i det att sociologin förklarar föranledande företeelser förbiser dem det vilket kunnat delge området ett helhetsperspektiv; där psykologiska aspekter kan ge förklaring till individens egna förhållningssätt jämtemot brottet, de biologiska aspekterna möjligen ge förklaringar till vad som pådriver mer aggressiva handlingar eller försämrar omdömen, samt användandet av det antropologiska perspektivet vilket skulle kunnat agera mastix mellan dessa områden – och därmed alla bidragit till en förbättrad helhet.
Så hur fungerar det att applicera sociologi vid studerandet av brott? – Sisådär, det är helt beroende på vad du är intresserad av att komma fram till. Är du intresserad av att studera sociala strukturer vilka antas egenhändigt föranleda brottslighet så är det ett perfekt område, önskar du dig dock en helhetsbild av samtliga faktorer vilka föranleder brottslighet är flertalet kandidater uppskattningsvis nödvändiga.
Men hur fungerar det då när man studerar vid ett universitet vilket enbart riktar in sig på en sociologisk aspekt av brottet? – Sisådär, det är fullt möjligt att studera sådant program förutsatt att du inte har något emot att argumentera för din ståndpunkt om att flertalet områden behövs ta i beräkning, då för att redogöra för uppkomsten av brottslighet. Är du dock inställd på att det enbart är socialt förtryck, eller andra sociologiska aspekter vilka orsakar brottslighet så är detta inriktningen för dig. Jag däremot, fick föreslaget om jag inte skulle byta program, av två lärare, inom första veckan – då mina frågor inte följde den sociala paradigmen.
Och slutligen, hur går det med att skapa en helhetsbild av all brottslighet med hjälp av sociologin? – Sisådär, något jag hoppas gjorts tydligt om varför i ovanstående text.
Det är en intressant iakttagelse och det finns en inte ens låtsat dold underton av frustration. Du lyfter fram ett problem som jag skulle gissa är allmängiltigt för alla kunskapsområden. I olika grad naturligtvis. Var helst en disciplin befinner sig kunskapsmässigt idag så har den egen historia som fört den dit. Olika discipliner har olika status som sanna och som användbara och de har många gånger pinsamma arv som borde städas ur. Ibland bygger de på annat där grunden har börjat vittra för länge sedan. Psykologi är ett fint exempel där det finns gamla ovetenskapliga grunder men förtjänsterna är ändå omfattande och evidensen är ibland stark.
Kriminologi skulle säkert förbättras med förstärkta grunder från flera områden – som du skriver – men det är en princip som skulle behöva nyanseras. Det behövs en kvalitetsaspekt. En disciplin skulle inte förbättras av att bygga på något med sämre kvalitet. Vi bör inte ta hänsyn till astrologi i fysiken t.ex. Vad förutsäger en brottslig handling bäst – biologi och psykologi eller sociologi?
Hej Neil – tack för din kommentar!
Jag håller absolut med om att en kvalitetsaspekt är behövlig, om inte en beroendeanalys dessförinnan. Det är dock min uppfattning att sociologin är ett bra och brett område nog för att ligga till grund för analys av brottet på en större samhälles-skala, men i och med det missas individen vilken utför brottet. Därav tror jag att psykologi vore ett bra tillägg för att utreda brottslingens perspektiv och motivation, samt biologin, inte för att utröna vem som är kriminell, utan mer för att utröna vilka influerande faktorer som ligger till grund för omfattningen av den kriminelles handling – säg t.ex. vid grov misshandel.
Inser även att jag inte argumenterat för i vilken omfattning, eller i vilka nivåer jag önskar använda mig utav psykologi, biologi, eller antropologi i mitt inlägg – och skall tänka på det till mitt nästa för att kunna ge en tydligare helhetsbild av det jag vill få sagt.
Tack!