Tetrakromater och nya färger

Jag tänkte prata om en fantastisk upptäckt. För att göra det ska vi först förstå hur ett öga uppfattar färger.

Ögat har två typer av celler som tar emot ljus och tolkar det. Vi kallar dem för stavar och tappar. Stavar är känsliga för ljus och ansvarar för vårt mörkerseende. Tappar är inte lika ljuskänsliga men är i stället känsliga för olika våglängder av ljus. Vi har tre olika sorters tappar som är specialiserade på att uppfatta olika våglängder. De ansvarar för en färg var, så vi har tappar för rött, grönt och blått. Varje sorts tapp uppfattar ungefär hundra nyanser av sin färg. Det gör att vi kan se 100^3 färgnyanser, alltså ungefär en miljon.

Det finns djur som inte har samma mängder tappar som vi har, utan som har fler eller färre, och alltså ser fler eller färre färger. Många fjärilar har fem sorters tappar, vilket låter dem se 10 miljarder färgnyanser. Fåglar och en del reptiler ser 100 miljoner färger. Bland däggdjur finns det flera som bara har två slags tappar. De saknar alltså en av våra grundfärger och ser bara ungefär 10 000 färgnyanser. En hund är inte dum för att den inte hittar en röd boll i en grön gräsmatta, den har bara inte tapparna för att skilja på rött och grönt, så bollen är väl kamouflerad.

Bönsyrseräkor (Stomatopoda) har 16 typer av tappar! Läs mer på The Oatmeal.

Detta leder till den spännande nya upptäckten. Vissa människor är ju så kallat färgblinda, vilket vanligtvis innebär att de har en typ av tappar som inte fungerar som de ska. De har alltså i praktiken bara två typer, eller samma seende som till exempel hundar, och kan inte skilja på 990 000 färgnyanser som vi andra kan se. I mitten av 1900-talet gjordes upptäckten att färgblinda män kan låta den muterade typen av tappar gå i arv. Sönerna blir vanligtvis också färgblinda men hos döttrarna förekommer ett annat fenomen: de får tre fungerande typer och en fjärde, icke fungerande typ. De har alltså gått från att vara trikromater (tre tappar) till att bli tetrakromater (fyra tappar).

Detta var naturligtvis en häpnadsväckande upptäckt men eftersom den fjärde typen inte registrerade ljus hade den ingen praktisk funktion. Under 80-talet gjorde John Mollon vid universitetet i Cambridge uppskattningen att så många som 12 procent av alla kvinnor är tetrakromater men eftersom den fjärde typen av tappar inte fungerar har det ingen praktisk användning och är svårt att upptäcka. John Mollon började i alla fall söka efter kvinnor som i stället för den icke fungerande fjärde typen förlänats med en som faktiskt fungerar.

2007 började en tidigare kollega till Mollon, Gabriele Jordan vid universitetet i Newcastle, utföra en ny typ av test. Det gav resultat. En kvinna av 25 visade sig ha en fungerande fjärde typ. Hon kan alltså se 100 gånger fler färgnyanser än en vanlig människa, eller ungefär 100 miljoner!

Hur har vi inte upptäckt detta tidigare? Har inte kvinnan i fråga märkt att hon har bättre färgseende än någon annan i hennes omgivning? Jag kan besvara detta med en ytterligare fråga. Hur vet du att det som du uppfattar som grönt, även ser grönt ut för någon annan? Du kan bara se färger utifrån ditt eget perspektiv och har alltså ingen aning om hur någon annan upplever en färg. Kvinnan i fråga har samma upplevelse. Hon har inte vetat att andra inte kan urskilja färgnyanser lika tydligt som hon kan göra. Vi lär oss hur färgerna ser ut som unga. Vissa lär sig inte, eftersom deras ögon inte uppfattar alla nyanser. Och vissa, visar det sig, ser, utan att veta om det, mer än alla vi andra.

Källor:
Science Alert
Forskning och Framsteg